Juno Reactor & The Mutant Theatre har länge varit en dröm att få plåta (vill man se videoklipp, då finns ett bra från Ozora 2016 här). Så när dom släpptes till sista upplagan av Emmabodafestivalen så var det ett enormt lyckorus. Föreställningen känns mycket mer som en berättelse / teater med psykadelisk trancemusik i grunden, med inslag från alla tänkbara genrer som kompletterar berättelsen. Allt känns så genomtänkt och planerat ner i minsta detalj och så otroligt snyggt i allt från koreografin till kostymerna till ljusshowen. Men efter många långa nätter så hade jag inte möjlighet att se riktigt hela föreställningen, det jag såg var ren magi och långt över vad jag vågat drömma om, hur de lyckas genomföra en så stor produktion och föreställning på Emmabodas scen, som i sammanhanget är ganska liten är och förblir en gåta för mig.
Helt klart bland de mest minnesvärda föreställningar jag någonsin fått uppleva, inte bara på Emmabodafestivalen utan av alla de konserter jag varit på.
Nu hoppas jag bara att det inte dröjer allt för länge till jag får se dom igen.